Bara ord.

En natt fylld av ångest
Och rinnande tårar
Jag hade tydligt fått känna
Att kärleken sårar

Satte stopp för den känslan
Som länge vart där
En följd utav ord
Till den jag höll kär

All min trygghet försvann
När jag uttala orden
Jag grät som ett barn
Var liten på jorden

Det som kommit så lätt
Försvann lika fort
Det var det svåraste som
Jag nånsin har gjort

En paus behövlig
För att rensa mitt minne
Få lugn i mtt hjärta
Och ro i mitt sinne

När tiden har gått
Vill jag se dig igen
Kyssa dig ömt
Och följa dej hem

Ta till vara på allt
Som jag tror att vi har
Vi får se hur det blir
Det är många dar´ kvar

Om jag hade vingar
Skulle jag ha lyft
för länge sen
bara flytt från allt jag känner
för att aldrig vända hem
skulle stannat
långt långt borta
för att slippa vara me`
skulle dölja mina ögon
så att jag inget kunde se

En mark som ger vika
En grund som försvinner
Stormen drar fram
Över marken den vinner
En fågel som skriker
Ett barn som gråter
Allt som är kännt
Kommer aldrig åter
En raderad värd
Står kvar att beskåda
Ångest pyr fram
Som en gubbe i låda
Dags att se framåt
Låta allting stå kvar
Bara vandra och glömma
Allt det som var

Att hålla ihop
med känslor som stormar
ta sitt ansvar , va´ glad
ha en framtid man formar

kraven är många
men inte lätta att fylla
och när allting tar slut
är man ensam att skylla

en skyddande mur
en rejäl barriär
har sakta byggts upp
och står stadigt där

väggen – ett alster
av allt som har hänt
av år som har gått
och vänner som vänt

ett fönster i muren
släpper in lite ljus
lättar på trycket
ger hjärtat ett rus

gardinen dras för
och allting blir svart
man hör hjärtat som gråter
en tår i en natt

Förlorad själ i mörkret
Ingen tro på det som sker
Ibland försvinner glädjen
Och man orkar inte mer

Ett mål utan sikte
Inget sätt att ta sig dit
Krokbenen på vägen
Hjälper inte till ett skit

Som att famla mot nått okänt
Knalla rätt in i en dörr
Lika bra att acceptera
Det var mycket bättre förr

Vill vara barn igen.

Har nått djupt där inne
som behöver komma ut
hittar inte orden
men jag vill få det att ta slut

Handlar inte om nån annan
utan syftar mest på mig
handlar om den kärlek
som man hyser över sig

Skepsismen i mitt blod
och tvivlet i min själ
har avisat så många
som bara vill mig väl

Misston på mig själv
är svår att kontrollera
Och när den växer sig för stark
helvetisk att hantera

Hittils har jag klarat mig
Och inte gjort nått korkat
Inte för jag inte vill
Utan för jag inte orkat

Att skriva nått poetiskt
När ingenting vill fram
Är som att sova utan kudde
Eller kamma håret utan kam

Blir mest en massa svammel
Helt utan innehåll
Men det kan ju va trevligt
Med en dikt som menar noll

Jag skriver inte ofta
Mest om det är nått som har hänt
Då är det ofta tankar
Men även känslor jag har känt

Det ger mig perspektiv
En chans att strukturera
Det är skönt att få allt svart på vitt
Och tid att få fundera

Det svåraste att skriva
Är de allra sista orden
För då står allt där att läsa klart
Då ligger kortena på borden

Allting som man tänkt och känt
Är ute till beskådan
Ibland så är det jobbigt
Att visa upp att jag är "sådan"

Samtidigt har jag svårt
Att berätta vad jag känner
Så detta är mitt egna sätt
Att dela med mig – till mina vänner

När ljuset flytt undan
gör mörkret entré,
bjuder upp till en dans
som ingen annan kan se
bara jag känner takten
bara jag tittar på
ingen där som kan trösta
Ingen där som förstår

Det är frågan om tillit
ja inte klarar hantera
ja vill inte ta del
av allas liv ja kan rasera
Håller på avstånd
vill inte va nära
bär allting ensam
har mycket att lära...