Oktober 2005

För dig är ord nånting
som bara munnen spottar ut
För mig är ord nått värdefullt
ett sätt för själen att nå ut.

För dig är ord ett verktyg
för alla parter att må bra
För mig har ord ett innehåll
är inte bara nått "man sa"

För dig är orden tomma
bara bokstäver i rad
För mig har ord betydelse
de är nått stort, som en kaskad

För dig är orden bara ord
utan kontakt med något sinne
men för mig är orden större
de har kontakten med mitt inre.

September 2005

Om du tänker dig en spegel
en främling är vad du ser
du söker,  vänder, vrider
men bilden vanställs bara mer

Du möter dina ögon
vad var det som gick fel?
varför blev det som det blev med mig
varför blev jag inte hel?

Till ytan som nån annan
men på djupet, inkomplett.
karuseller utav känslor
som saknar en polett

De stjäl utav ditt liv
gör dig ofrivilligt bländad
rövar kallt på dina känslor
gör dig äckligt ofulländad

Salt regn som föds i ögat
bildar floder, uppå kinden
vattenmolnen faller länge men
drar sen vidare med vinden

Jag omsluts av din värme
kryper långt in i din famn
du motar undan alla spöken
och viskar tyst mitt namn

Min riddare i rustning
finns alltid där för mig
får stormen att dra vidare
och allting ont att gömma sig

April 2005

Att älska och glömma
är läran att lära
men varför känns det förgångna
alltid så nära?

Bara ältar och glömmer
och vänder mig om
vill leva i nuet
då var ju dom

Nu är det vi
vad är det jag fruktar
rädslan som kryper
av gräset som suktar?

Står där åt ödet
finns inget att göra
hur tänker man nu
vad vill jag få höra?

Att " jag är din framtid
för alltid och jämt"
för att sedan få veta
att allt var ett skämt?

Kärlek så stark
kan plötsligt försvinna
elden i hjärtat
kan sluta att brinna

En dröm som är vacker
kan helt vända om
bli en levande mardröm
en vinande storm

Inget man hjälper
det blir bara så
man får ta´t som det är
försöka förstå

Min kärlek är stark
sen länge bevarad
jag hoppas så innerligt
att den är besvarad

Kan inte läsa hans tankar
vad han verkligen känner
ord är ju ord
men är det något som stämmer?

Jag är problemet
funderar och grubblar
tänker för mycket
känslorna snubblar

Att leva i nuet
är allt jag kan önska
vill att allt som har hänt
ska falla i glömska

Mars 2005

När ljuset släcks
och själen dör
dansas en dans
som djävulen för.

December 2004

Bortvald igen
men på medvetet plan
kommer aldrig att glömma
hur jag kände den dan´

Jag kom till en insikt
han fick mej att vakna
då insåg jag att
han är inget att sakna

Inga fler tårar
i ögonen bränner
det blir inte mer
möjligtvis vänner

Båset står tomt
bron den är bränd
vägen tar slut
man står i en gränd

Jag andas tungt
 men fäller inga tårar
händer aldrig mer
att Han mig sårar

Jag har vänt om
tagit mig ut
ser mig omkring
för nu är det slut.

November 2004

En natt fylld av ångest
Och rinnande tårar
Jag hade tydligt fått känna
Att kärleken sårar

Satte stopp för den känslan
Som länge vart där
En följd utav ord
Till den jag höll kär

All min trygghet försvann
När jag uttala orden
Jag grät som ett barn
Var liten på jorden

Det som kommit så lätt
Försvann lika fort
Det var det svåraste som
Jag nånsin har gjort

En paus behövlig
För att rensa mitt minne
Få lugn i mtt hjärta
Och ro i mitt sinne

När tiden har gått
Vill jag se dig igen
Kyssa dig ömt
Och följa dej hem

Ta till vara på allt
Som jag tror att vi har
Vi får se hur det blir
Det är många dar´ kvar


Oktober 2004

Det hjärta som är ditt
omsluts av en bris
den smeker och den kyler
snart fryser allt till is

förstår du hur jag tänker?
förstår du hur jag känner?
förstår du hur jag ser på dig
och hon, att ni är vänner?

för mig så är ni ex
ett par med ett förflutet
allting som man sagt och känt
dör det  ut i slutet?

Visst så kan ni umgås
jag menar inte så
men för mig är vinkeln mer komplex
det kommer alltid vara så.


Oktober 2004

Jag är bara pjäs
I livets hårda spel
jag pallar inte längre
allt blir bara fel

jag sviker den jag älskar
vänder ryggen åt en vän
måste hantera vad jag känner
men jag orkar inte än

Oktober 2004

Om jag hade vingar
Skulle jag ha lyft
för länge sen
bara flytt från allt jag känner
för att aldrig vända hem
skulle stannat
långt långt borta
för att slippa vara me`
skulle dölja mina ögon
så att jag inget kunde se


September 2004

En mark som ger vika
En grund som försvinner
Stormen drar fram
Över marken den vinner
En fågel som skriker
Ett barn som gråter
Allt som är kännt
Kommer aldrig åter
En raderad värd
Står kvar att beskåda
Ångest pyr fram
Som en gubbe i låda
Dags att se framåt
Låta allting stå kvar
Bara vandra och glömma
Allt det som var


September 2004

Att hålla ihop
med känslor som stormar
ta sitt ansvar , va´ glad
ha en framtid man formar

kraven är många
men inte lätta att fylla
och när allting tar slut
är man ensam att skylla

en skyddande mur
en rejäl barriär
har sakta byggts upp
och står stadigt där

väggen – ett alster
av allt som har hänt
av år som har gått
och vänner som vänt

ett fönster i muren
släpper in lite ljus
lättar på trycket
ger hjärtat ett rus

gardinen dras för
och allting blir svart
man hör hjärtat som gråter
en tår i en natt


Augusti 2004

Förlorad själ i mörkret
Ingen tro på det som sker
Ibland försvinner glädjen
Och man orkar inte mer


Ett mål utan sikte
Inget sätt att ta sig dit
Krokbenen på vägen
Hjälper inte till ett skit


Som att famla mot nått okänt
Knalla rätt in i en dörr
Lika bra att acceptera
Det var mycket bättre förr


Vill vara barn igen.


Juli 2004

Har nått djupt där inne
som behöver komma ut
hittar inte orden
men jag vill få det att ta slut

Handlar inte om nån annan
utan syftar mest på mig
handlar om den kärlek
som man hyser över sig

Skepsismen i mitt blod
och tvivlet i min själ
har avisat så många
som bara vill mig väl

Misston på mig själv
är svår att kontrollera
Och när den växer sig för stark
helvetisk att hantera

Hittils har jag klarat mig
Och inte gjort nått korkat
Inte för jag inte vill
Utan för jag inte orkat


Juni 2004.

Att skriva nått poetiskt
När ingenting vill fram
Är som att sova utan kudde
Eller kamma håret utan kam


Blir mest en massa svammel
Helt utan innehåll
Men det kan ju va trevligt
Med en dikt som menar noll

Jag skriver inte ofta
Mest om det är nått som har hänt
Då är det ofta tankar
Men även känslor jag har känt

Det ger mig perspektiv
En chans att strukturera
Det är skönt att få allt svart på vitt
Och tid att få fundera


Det svåraste att skriva
Är de allra sista orden
För då står allt där att läsa klart
Då ligger kortena på borden

Allting som man tänkt och känt
Är ute till beskådan
Ibland så är det jobbigt
Att visa upp att jag är "sådan"


Samtidigt har jag svårt
Att berätta vad jag känner
Så detta är mitt egna sätt
Att dela med mig – till mina vänner


Mars 2004

När ljuset flytt undan
gör mörkret entré,
bjuder upp till en dans
som ingen annan kan se
bara jag känner takten
bara jag tittar på
ingen där som kan trösta
Ingen där som förstår

Det är frågan om tillit
ja inte klarar hantera
ja vill inte ta del
av allas liv ja kan rasera
Håller på avstånd
vill inte va nära
bär allting ensam
har mycket att lära...


December 2003

Vinden den viner
och himlen är svart
välkommen nu till demonernas natt
Flickan med rakblad
och blödande sår
gråter inatt
sin allra sista tår

Demonerna dansar
vill inte försvinna
flickan skär djupare
hon vill se blodet rinna

en känsla av lugn
och inre frid
kommer över flickan
en kortare tid

Flickan sitter tyst
ser livet passera
hon orkar inte mer,
inget mer att rasera,
den natten tog flickan
sitt sista andetag
hon var död
när natten, blev dag

December 2003

En flicka mitt i vägen
vet inte var hon ska
En tanke långt långt borta
om hur allting borde va´
känslan sitter ännu kvar
men betyder ingenting
mycket tankar och funderingar
som cirklar runt i ring
precis som frågan om en övre makt
så finns där inga svar
men frågan ställs ju alla fall
och funderingen finns kvar...


December 2003

Twinkle Twinkle little star
I know how far away you are
somtimes I feel that I want to
be as far away as you...


November 2003

En tår som rinner tyst,
en känsla gömd nånstans
men tiden tickar stilla på
som om inga sorger fanns

Försent att se tillbaka
Försent att vända om
kan inte ändra det förflutna
kan inte ändra vad som kom

En stjärna på en himmel
Ett ljus på någons grav
symboliserar hoppets låga
och ställer inga krav

Går man rak i ryggen
och inte ser sej om
kan man glömma det som varit
och förtränga det som kom....


November 2003

En känsla svart som natten
som smyger tätt inpå
osynlig på dagen men,
finns alltid där ändå...


November 2003

När dagen stilla sviker
alltså, när mörkret tagit vid
då kommer allt ifatt mig
det som i ljustet, stått bredvid.

Flickan har två sidor
först en som alla ser
där är hon glad och lättsam
där skrattar hon och ler

Sida nummer två
vet inte lika många om
det är den plats där själen bor
den plats dit ljuset, aldrig kom

När själen går i cirklar
och smärtan leende ser på
då börjar hon att undra
ska hela livet vara så?

Ibland så kommer någon
som hjärtat faktiskt tycker om
då öppnas dörren lite
in dit, där ljuset aldrig kom

Rädslan är för stor
att inte längre räcka till
dörren slår hon snabbt igen
mörkret vagga, står åter still.


Poetry.

Ibland är ord så mycket mer än bara ord.

Alster. Mina känslor finns nu öppna för allmän beskådan.